Konjunkturen då och nu

En traditionell lågkonjunktur karakteriseras oftast av att efter en tid med låg ränta följer en överinvesterad privat sektor parat med låg arbetslöshet och som ger högre löner. Detta sammantaget göder konsumentprisindex (KPI) och medför att centralbanken måste höja styrräntan. Denna miljö råder till dess att ekonomin inte tål den höga räntenivån och ekonomin går då in i en lågkonjunktur/recession med påföljande fall i tillgångspriser, högre arbetslöshet och konkurser även inom banksektorn. Då sänker centralbanken styrräntan och ”dålig” likviditet ersätts med ny, frisk likviditet och efter en tid återhämtar sig ekonomin och tillväxten och sysselsättningen kommer tillbaka samt tillgångspriser stiger. Det här är en beskrivning av den traditionella cykeln som oftast varar cirka sju år.

Hur passar den traditionella cykeln in i dagens räntemiljö?

De sista 20 åren har centralbankerna blivit mer aktiva och många hävdar att de manipulerar marknaden med sina aktiviteter som till exempel kvantitativa lättnader utöver att enbart justera styrräntan som tidigare. På ett sätt har centralbankernas aktiviteter resulterat i att konjunkturer nu är mer utdragna, med lägre toppar och högre bottnar. Allt för att styra inflationen till två procent, något som har visat sig att vara svårt eftersom megatrender som globalisering, digitalisering och demografi har tillfört en låginflationsregim. Men centralbankerna ger inte upp. Den amerikanska centralbanken (Fed) har redan sänkt styrräntan och kommer sannolikt sänka vid flera tillfällen under hösten. Den europeiska centralbanken (ECB) har varslat om ett nytt åtgärdspaket som introduceras i september där både räntesänkningar och kvantitativa lättnader ingår. Det blir intressant att se hur Sveriges Riksbank svarar på detta.

Efter finanskrisen för 10 år sedan har investeringar varit på en låg nivå och det finns inga tecken på att den privata sektorn är överinvesterad. Trots hög sysselsättning finns det heller inga tecken på att löneutvecklingen har skenat i väg och därmed gött KPI. Som vi redan nämnt har tillväxten under dessa 10 år varit hyfsat bra och det finns ännu inga tecken på svagare tillväxt i makrodata.

Vad händer om tillväxten blir svagare – hur löser centralbankerna det?

I en traditionell lågkonjunktur vore det förnuftigt att sänka styrräntan men den är redan nu låg och vi kan fråga oss om negativ ränta är så effektiv som Riksbanken hävdar. Kvantitativa lättnader, med stödköp av statsobligationer, är väl inte så effektivt heller eftersom Riksbanken nu äger nästan halva stocken av statsobligationer. Ett annat tänkbart scenario är att Riksbanken köper bostadsobligationer. Ironisk nog har Riksbanken varit bekymrad för bostadsmarknaden och då vore det nästan lite komiskt om Riksbanken valde att göda även den marknaden. Eftersom penningpolitikens verktygslåda börja skramla tom måste Riksbanken sätta sin tillit till finanspolitiken. Där har Sverige gott om utrymme eftersom statsskulden är under 40 procent av BNP.

En reduktion av skattenivån kombinerad med ökade utgifter i statsbudgeten kan ge ett kortsiktig lyft i ekonomin men finanspolitiska åtgärder kan betraktas som ”fula tricks” som sittande regering använder för att vinna nästa val. Finanspolitiska åtgärder är ett vapnen som användes på 70- och 80-talet men på den tiden resulterade dessa åtgärder i högre inflation något som inte var önskvärt då. Frågan är om finanspolitiken är ”kinderägget” som alla centralbanker vill ha? Det är nog rimligt att anta att finanspolitiska åtgärder inte kommer att ge samma effekt nu som dessa gjorde då eftersom den svenska ekonomin är mycket mer öppen idag.

Hur står det till med den svenska ekonomin?

Är en recession något att oroa sig för? Vi bedömer risken som liten förutsatt att det inte uppstår en kris som drabbar världsekonomin. Svensk ekonomi kan få något lägre tillväxt, men eftersom Riksbanken fortsätter att hålla reporäntan på en låg nivå och därigenom en svag krona är förutsättningarna goda för konjunkturen. Men en räntehöjning runt årsskiftet 2019/2020 – som Riksbanken fortsatte kommunicera vid sitt senaste penningpolitiska möte – det blir det inte.

Stockholm 7 augusti 2019

Lars Kristian Feste, räntechef på Öhman Fonder