Viktig information
Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. De pengar som placeras i fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka hela det insatta kapitalet. Vi rekommenderar att du läser fondens faktablad och fullständiga informationsbroschyr innan du köper andelar i en fond.
#öhmanlunch: Hållbarhet – en viktig del av kreditanalysen
För att beskriva hur Öhman Fonder använder hållbarhet i sin kreditanalys intar ränte- och kreditförvaltaren Kristofer Klondaris scenen och inleder med en genomgång av de risker som finns inom de mindre konsumentbankerna, vilket är den del av banksektorn där han tydligt ser att hållbarhetsrisker övergått i kreditrisker.
Kristofer Klondaris, ränteförvaltare på Öhman Fonder, talar under september månads #öhmanlunch.
– Den nordiska konsumentbanksektorn växer snabbt, såväl i antal aktörer som i lånebelopp. Det är en tillväxt som tillsynsmyndigheterna har märkt av och där vi tror att det finns risker för ökade regulatoriska krav. Såväl Riksgälden som Finansinspektionen tittar allt närmare på konsumentbankerna och även Riksbanken intresserar sig för hur skuldsättning påverkar konsumtion och tillväxt. Skulderna bland svenska hushåll har växt mycket kraftigare än den disponibla inkomsten under senare år, vilket gjort myndigheterna oroliga, konstaterar Kristofer.
Öhman Fonder analyserar i rapportserien ”Prospektiv” de hållbarhetsrisker som är förknippade med olika branscher.
Risker som påverkar de utvärderingar och investeringsbeslut som tas inom fondbolaget. I den andra delen av Prospektiv synas bankernas hållbarhetsarbete i sömmarna. Det var också temat för dagens lunchpresentation.
Av de regulatoriska risker som förvaltaren ser kunna drabba konsumentbankerna framhålls ökade riskvikter för blancolån.
– När en bank ger ett lån så måste man kunna täcka upp det lånet med eget kapital. Hur stor del av lånet som måste täckas bestäms utifrån riskvikter, vilka i sin tur bestäms av Finansinspektionen. Blancolån har idag en riskvikt på 75 procent i Sverige och den vikten skulle kunna ökas. Det skulle göra det svårare för bankerna att låna ut pengar och därmed påverka resultat och tillväxt för sektorn.
Andra risker som Kristofer nämner i sammanhanget är förändringar i krav på belåningsgrad vid bolån, det vill säga hur stor multipel av intjäning som får användas för att låna till en bostad. I denna multipel ingår i Sverige idag inte blancolån som en del av beräkningen. Förvaltaren menar dock att det finns en överhängande risk att det kommer ändras i framtiden. Räntetak för konsumentlån menar förvaltaren är en annan risk. Idag finns ett tak på hur mycket ränta svenska banker får ta ut årligen på ett lån (39,5 procent), men den kan komma att justeras ned, vilket skulle slå mot konsumentbankerna. Insättningsgarantin påverkar också riskbilden för konsumentbankerna – en risk som Kristofer ser som den kanske största.
– Konsumentbankerna omfattas idag av den statliga insättningsgarantin. Det innebär att insättningar på upp till 950 000 kronor garanteras av staten att återbetalas om banken skulle gå omkull. Om den garantin skulle försvinna eller om garantibeloppet skulle minska betydligt kommer det påverka konsumentbankerna mycket negativt.
Kristofer nämner vidare anseenderisker som betydande för konsumentbankerna. Det handlar primärt om hantering av personliga data och aggressiva försäljningsmetoder från bankernas sida, som vid missbruk kan åläggas med dryga böter.
September månads #öhmanlunch.
Öhman Fonder har, efter beaktande av ovanstående risker, valt att ta in vissa av konsumentbankerna i sina portföljer medan andra valts bort. Kristofer förklarar att Ikano, Bluestep och Santander Consumer Bank tillhör innehaven. Framförallt som ett resultat av att deras utlåning i mindre utsträckning utgörs av renodlade konsumentlån och istället i högre utsträckning förklaras av bilfinansiering (Santander), bolån (Bluestep) eller mycket stark ägarbild (Ikano genom Kamprad-familjen).
När det gäller Öhman Fonders exponering mot storbankerna konstaterar Kristofer att man varit väldigt tidiga att sälja de banker som varit föremål för penningtvättsskandaler under senare tid. Såväl i fallet Danske Bank som i Swedbank såldes en stor del av innehaven innan de stora kursrasen. Det betonar förvaltaren också har att göra med att Öhman Fonder är en relativt liten aktör. Skulle någon av storbankernas fondinnehav behöva säljas på motsvarande sätt, hade det varit svårt eller till och med kanske omöjligt, resonerar han.