Ingen tjurmarknad trots oxens år
Det kinesiska nyåret infaller i samband med nymåne under perioden 21 januari till 20 februari enligt den gregorianska kalendern. Nymåne är alltså den fas då månen i princip är osynlig, till skillnad från fullmåne, då man ser hela månen på himlen. I år inföll det kinesiska nyåret 12 februari och årsdjuret är oxen enligt kinesisk astrologi. Men trots oxens år har inte det kinesiska året börjat med en tjurmarknad, hausse, snarare en björnmarknad, baisse. Ett Kinaindex har fallit med närmare 16 procent under perioden 12 februari till 5 maj. Vad är anledningen till detta?
Nå, innan vi stirrar oss blinda på det stora fallet sedan 12 februari, kan det vara värt att blicka tillbaka till 2020, då samma index föll betydligt mindre än andra index under den mest oroliga perioden i mars och sedan avkastade imponerande 30 procent på helåret. Kinas aktiemarknad tillhörde en av världens bästa marknader förra året. Den snabba hanteringen av smittspridningen gjorde att Kinas produktionskedjor förblev i stort sett intakta. När resten av världen var tvungen att tackla nya utbrott med nedstängningar hade den kinesiska exportindustrin möjlighet att ta marknadsandelar från industrier i andra länder, till exempel Mexico. Den stora exporttillväxten drevs av läkemedelsrelaterade produkter och produkter relaterade till hemmakontorstrenden.
Den starka börstrenden höll i sig en bit in i 2021, men i takt med att amerikanska långräntor började stiga från 0,9 till 1,7 procent, började värderingen av tillväxtbolag att påverkas. Eftersom ett Kinaindex har en ansenlig mängd tillväxtbolag i form av Ali Baba och Tencent, är detta en av drivkrafterna till den svaga utvecklingen. Men det finns fler drivkrafter.
Situationen i Kina är mer komplex än relativavkastning mellan tillväxt och värdebolag. Något som också förändrar spelreglerna för den kinesiska marknaden var när den 14:e femårsplanen presenterades i mars. Tidigare har femårsplanen alltid haft ett tillväxtmål, men inte denna gång. I stället infördes mål om självförsörjning, något de kallar ”dubbel cirkulation”. Det hela handlar om att Kina ska göra sig oberoende av omvärlden inom teknologisektorn och förlita sig på att den inhemsk konsumtionen ska ta över som tillväxtdrivare. Även kinesiska centralbanken PBoC har börjat skifta fokus från tillväxt till finansiell stabilitet. Tecken på detta var när PBoC ströp likviditeten under förra kvartalet, vilket fick de kortare interbankräntorna att gå i taket. Anledningen bakom detta sägs vara att centralbanken vill slå ut bankernas stora innehav av kinesiska statsobligationer som har finansierats av de korta interbankräntorna, för att i stället få dem att låna ut pengar i den reala ekonomin. Centralbanken väntas också införa makrotillsynsåtgärder för att begränsa bankutlåning till bland annat fastigheter. Även om styrräntan förväntas vara låg är ändå detta tecken på någon form av åtstramning, vilket är en väsentlig skillnad mot hur USA:s Federal Reserve agerar.
För att förstå hur de olika centralbankerna agerar behöver man gå tillbaka i historien till 2009, vilket lite lustigt också råkar vara oxens år. Lärdomarna från den stora finanskrisen var annorlunda för USA jämfört med Kina. I USA:s fall, anser ekonomer att återhämtningen tog för lång tid, och att man borde ha gasat på mer. Åtminstone vad det gällde finanspolitik, men kanske även penningpolitiskt. Kinas lärdom var dock att överbelånade kommuner kan destabilisera det finansiella systemet, även om det på kort sikt hade lett till en snabbare återhämtning.
På temat finansiell stabilitet, har ett nytt fenomen rört om i grytan och det hela börjar med en korruptionsskandal med Lai Xiaomin, som har haft högt uppsatta positioner inom partiet och PBoC och som till sist var styrelseordförande i banken Huarong. Det är en statligt ägd bank som startades i efterdyningarna av den asiatiska kollapsen 1997. Bankens syfte var att ta över dåliga banklån och obligationsskulder för att minska kreditrisken i systemet. Efter att det hade uppdagats att Lai hade bedrivit omfattande bestickning, förskingring och otrohet så dömdes han till döden av domstol och avrättades sedan 5 januari i år. Sedan dess har Huarongs dollarobligation på 23,2 miljarder dollar satts under enorm press och handlas nu på samma nivåer som skräpobligationer, trots att banken ägs av staten. Det finns fler komplicerande detaljer om Huarong och i vissa avseenden är detta en enskild och unik händelse som inte har smittat av sig på hela obligationsmarknaden. Samtidigt kan vi också se en större marknadstrend där flera så kallade kommunägda investeringsföretag har ställt in betalningen på sina obligationslån. Ett antal sådana betalningsinställningar har ägt rum sedan november 2020, och är ett sätt för de kinesiska beslutsfattarna att föra in kreditrisk i systemet och få prissättningen av obligationer att bli korrekt. Återigen har Kina finansiell stabilitet i fokus.
Den nya femårsplanen, hanteringen av pandemin och fokuset på finansiell stabilitet är alla tecken på ett nytt Kina med pengarna de behöver för att förverkliga drömmen om en stark självständig stat. Ska vi vara ärliga, så har Kina genom historien nästan alltid haft den rollen och de senaste 100 åren är något av ett undantag. Det som också skiljer Kina från USA är synen på tid. Kina planerar i sekler, medan USA planerar i presidentcykler. Kina har inga problem att ta en förlust nu, så länge den leder till en vinst på längre sikt. Politiker i USA och övriga västvärlden anser sig inte ha råd att riskera en svagare ekonomisk period. Den rådande konsensusuppfattningen, som även jag delar, är att Federal reserve kommer att agera om den amerikanska börsen faller mer än 10 procent. Detta kommer förmodligen leda till en tjurmarknad på kort sikt, men är det vinnaren på lång sikt? Kina blickar redan mot oxens år 2033.
Stockholm 12 maj
Erik Nilsson, ansvarig för tillgångsallokering på Öhman Fonder
Kontakt
Erik Nilsson
Ansvarig för tillgångsallokering