Nyheter

Halvvägs 2022, vad händer nu?

Första halvåret präglades av stigande inflation och Rysslands invasionskrig i Ukraina, varken mer eller mindre. Men vilket halvår… När det gäller penningpolitik fick vi se centralbanker tvärvända från att vara ”mjuka” och prata om tillfällig hög inflation till att bli ”aggressiva” och genomföra dubbelhöjningar av styrräntan.

Den stegrande inflationen har överraskat centralbankerna som nu gör vad de kan för att kyla av ekonomin så att inflationen inte sprider sig vidare och påverkar löneutvecklingen. Om det går att undvika får framtiden utvisa, skriver Lars Kristian Feste, räntechef på Öhman Fonder, i sin senaste marknadskommentar.

Flera centralbanker har felbedömt inflationen i sina prognoser och Sveriges Riksbank (Riksbanken) har kanske varit allra sämst. Efter det penningpolitiska mötet i februari annonserade Riksbanken en första höjning av styrräntan från noll procent till 0,25 procent under tredje kvartalet 2024. Nu har de helt ändrat strategi och annonserar att styrräntan kan vara 1,75 procent vid utgången av 2022. Inflationsprognosen från februari bommades med två procent under perioden februari till april. Det är alltid svårt att göra en prognos, men att Riksbanken förutspår fel med hela två procent är häpnadsväckande. Innan vi tittar närmare på konsekvenserna av stigande inflation och högre styrränta, låt oss kort kommentera hur Rysslands invasion av Ukraina påverkat finansiella marknader.

Torsdagen 24 februari invaderade Ryssland grannlandet Ukraina. Under de två första veckorna präglades utvecklingen av det avskyvärda invasionskriget, men marknaden diskonterade (avräknade) raskt invasionen. När det gäller geopolitiska händelser finns det en outtalad regel; så länge den amerikanska konsumenten inte påverkas kan marknaden diskontera händelsen. Invasionskriget i sig påverkar inte den amerikanska konsumenten direkt, men det gör stigande råvarupriser indirekt. Både Ryssland och Ukraina är stora exportörer av råvaror, allt från olja, metaller och inte minst spannmålsprodukter.

I skrivande stund är den stigande inflationen i Sverige till största del importerad eftersom vi inte ser några tecken på löneökningar. Till en början (2020 – 2021) var den stigande inflationen utbudsdriven men en kraftigt expansiv finanspolitik i kombination med expansiv penningpolitik (framför allt i USA) har skapat en stor efterfrågan och något som har lett till den högsta inflationen på över 30 år. Den stegrande inflationen har överraskat centralbankerna som nu gör vad de kan för att kyla av ekonomin så att inflationen inte sprider sig vidare och påverkar löneutvecklingen. Om det går att undvika får framtiden utvisa.

Foto: Ibrahim Boran.

Foto: Ibrahim Boran.

Med de räntehöjningar som nu prisas in av marknaden är det troligt att västvärldens ekonomier står inför en lågkonjunktur eller i sämsta fall en recession. Arbetsmarknaden, (framför allt i USA) måste kylas av rejält och de rådande finansiella förhållande (tillgången till bolån, konsumentkrediter med mera) behöver också dämpas. I andra delar av västvärlden oroas man över att inflationen, som huvudsakligen är importerad, ska sprida sig och även påverka löneutvecklingen. Det är rimligt att anta att fackförbunden kan vara mer aggressiva i kommande löneförhandlingar för att arbetstagarna inte ska förlora köpkraft.

Allt detta påverkar prissättningen av finansiella instrument och aktiemarknaden har fallit med 20 till 25 procent och på räntemarknaden har räntorna stigit kraftigt. Riskaptiten på räntemarknaden är påtagligt reducerad på grund av den högre räntenivån. När styrräntan höjs är det rimligt att anta att företagens kostnader för finansiering stiger, samtidig som hushållen får en ökad räntekostnad för sina bolån.

Låt oss titta närmare på i vilken ekonomisk miljö företagen verkar i

Högre kostnader för finansiering gör att företagens vinster minskar. Är företaget dessutom högt belånat kan det leda till försämrad kreditvärdighet och ett svagare kreditbetyg. (credit rating), vilket i sin tur gör det dyrare för företaget att låna pengar. När räntorna stiger urholkas samtidigt även hushållen plånböcker, då en större del av inkomsterna går till att betala för bolån. Sverige och Norge sticker ut i sammanhanget eftersom nio av tio hushåll har rörlig ränta på sina bolån. Resultatet blir minskad konsumtion, vilket drabbar både tjänsteföretag och företag som producerar varor. Ekonomin går ned i varv och produktionen av varor och tjänster faller.

Vad händer med bostadsmarknaden och inte minst med arbetsmarknaden?

Historiskt har stigande räntor medfört lägre pris på bostäder och högre arbetslöshet. En negativ spiral som vi upplevde senast på 90-talet då hög räntenivå och stigande arbetslöshet resulterade i att bostadsmarknaden föll med nästan 30 procent i värde. Vad som orsakar vad är inte alltid enkelt att förklara, men en hög räntenivå är negativt för ekonomisk tillväxt.

Kommer vi att få återuppleva 90-talskrisen?

Det är för tidigt att svara på, men det finns såväl många likheter samtidig som mycket skiljer situationerna åt. Bland likheterna ser vi att inflationen är hög, arbetslösheten är låg, det finns rikligt med tillgång på krediter kombinerat med hög lånefinansiering och att centralbankerna signalerat högre styrränta för att kyla av ekonomin. Det som skiljer är exempelvis centralbankernas beredskap för att stödja de finansiella marknaderna, det stödet fanns inte på 90-talet. En annan viktig skillnad är att på 90-talet styrde centralbankerna efter valutakursmål medan de i dag styr efter inflationsmål.

Vad är skillnaden mellan valutakursmål och inflationsmål?

Att styra efter valutakursmål innebär att styra räntan så att kronan är stabil mot Sveriges största handelspartners. Om kronan försvagas, som under 90-talet när Sverige hade en bostadspriskris, tvingas Riksbanken höja räntan för att stärka kronkursen. Om kronan stärks när svensk exportindustri går på högvarv och det finns stor efterfrågan på svenska kronor för att köpa svenska varor, tvingas Riksbanken sänka styrräntan. Detta blir som att gasa i utförsbacke och bromsa i uppförsbacke, något som gick ordentlig fel och förorsakade en ekonomisk kris i mitten av 90-talet. Därför skrotades valutakursmålet, som många europeiska länder använde sig av under hela efterkrigstiden, till fördel för inflationsmålet.

Foto: Eskay Lim.

Foto: Eskay Lim.

1995 började Riksbanken styra räntan efter ett inflationsmått på två procent. När inflationen är högre än två procent höjer Riksbanken styrräntan och när inflationen är lägre än två procent sänker Riksbanken styrräntan. Fram till att eurokrisen briserade 2009 fungerade inflationsmålet bra. Riksbankens styrränta svängde mellan 0,25 och nio procent samtidigt som inflationen i stort sett befann sig kring två procent. I och med eurokrisen uppstod nya penningpolitiska utmaningar när inflationen sjönk kraftigt och Riksbanken tillsammans med Europeiska centralbanken (ECB) tvingades införa negativ styrränta från 2015 till utgången av 2019. Att föra en så extremt expansiv penningpolitik kan skapa obalanser. När priset på pengar når noll uppstår det problem med skenande tillgångspriser, exempelvis bostäder som har stigit med 50 procent under de senaste sju åren. Andra tillgångspriser som aktier har haft en ännu större uppgång.

Eftersom Sverige i dag har den högsta inflationen på 30 år måste Riksbanken höja styrräntan för att kyla av ekonomin och få ned inflationen. Dilemmat för Riksbanken är att få kontroll på inflationen och samtidigt undvika att försätta svensk ekonomi i en lågkonjunktur eller i sämsta fall en kris motsvarande den på 90-talet.

Vad ska vi investerare noga följa under det närmaste halvåret?

Inflationen. Vi tror att den höga inflationen kan bita sig fast åtminstone till första kvartalet 2023. Alla aktörer på finansmarknaden kommer följa utvecklingen noggrant och hösten kan bli mycket slagig, då synen på rådande konjunkturläge kan komma att skifta mellan lågkonjunktur och recession. Vi tror på en investeringsstrategi där man anstränger sig mer för att bevara sitt kapital och är mycket selektiv när det gäller var man väljer att ta risk.

Det mesta går som bekant i vågor så även ekonomisk utveckling. De senaste 25 åren har vi befunnit oss i en nästintill sammanhängande konjunkturuppgång. Kanske får vi nu uppleva en konjunkturnedgång? Är det dags för ekonomin att stå på egna ben och inte vara beroende av stödåtgärder från centralbanker (penningpolitik) och politiska myndigheter (finanspolitik)?

Riksbanken kommer med all säkerhet att fortsätta höja styrräntan tills de har uppnått inflationsmålet, oavsett recession eller inte. Om det första halvåret har varit utmanande så kan det andra halvåret nog bli minst lika utmanande för Riksbanken, svensk ekonomi och för oss investerare. Mycket tyder på att den höga inflationen kan bita sig fast en stund trots att Riksbanken hoppas på lägre inflation.

Kontakt

Lars Kristian Feste

Räntechef

Denna marknadskommentar har framställts av E. Öhman J:or Fonder AB, ett svenskt fondbolag som står under Finansinspektionens tillsyn. Kommentaren har upprättats som en tjänst för Öhmans kunder och potentiella kunder och den får inte vidaresändas eller kopieras, helt eller delvis, till någon mottagare utan Öhmans skriftliga godkännande. Kommentaren får speciellt inte skickas till eller göras tillgänglig, och den är inte avsedd att vara tillgänglig, för någon person eller något företag hemmahörande i ett land där publicering eller tillgängliggörandet är förbjuden enligt lag eller föreskrift eller på något annat sätt begränsad. Kommentaren är inte en investeringsanalys eller investeringsrekommendation enligt definitionerna för detta i tillämplig lagstiftning och den har inte upprättats i enlighet med tillämpliga regler som syftar till att säkerställa investeringsanalytikers oberoende. Varken marknadskommentaren eller dess innehåll ska uppfattas som ett erbjudande, uppmaning eller rekommendation att göra en investering i något finansiellt instrument. Öhman tar inte ansvar för någon användning av informationen i denna marknadskommentar som investeringsunderlag eller för andra ändamål. Skäliga ansträngningar har gjorts för att säkerställa riktigheten av informationen i denna marknadskommentar, men det kan aldrig uteslutas att den baseras på oreviderade eller icke verifierade siffror och källor. Öhman lämnar därför inga garantier avseende innehållets riktighet eller fullständighet. Fullständig information om Öhmans tjänster och fonder kan erhållas gratis från Öhman.

Investeringar i finansiella instrument är förenade med risker som kan vara betydande. Finansiella instrument kan öka och minska i värde och investerare riskerar att inte få tillbaka det investerade beloppet. Investeringens avkastning och utveckling kan påverkas av många olika faktorer, där vissa kan vara specifika för det eller de företag som investeringen direkt eller indirekt avser medan andra kan bero på rådande marknadsläge och politiska förhållanden. En investering i ett finansiellt instrument bör alltid föregås av inhämtande och noggrann utvärdering av all information som investeraren bedömer är nödvändig för att förstå både möjlig avkastning för och risker förenade med den aktuella investeringen. Historisk avkastning är inte någon garanti för framtida avkastning.